E vecka 30-35

Vecka 31

28 augusti 2002, onsdag

Idag är det 10 veckor kvar till beräknad förlossning. 10 veckor! 9 veckor kvar att jobba om jag fortsätter må bra! Vad har tiden tagit vägen? Är såå sugen på att handla lite saker till Pyret men har bestämt mig för att vänta till sista veckan i september i alla fall. Man vill ju inte ta ut allt i förskott (som julskyltning i november ungefär) och visst vill man inte missa att gå omkring på IKEA eller Nordstan´ (shoppingcenter i Göteborg) med en nio-månadersmage… det måste ju vara en dröm en trång lördag efter löning?

Nu känner jag mig verkligen gravid… och större skall man bli. Magsäcken lever ett undanskymt liv och blir full av en nektarin (förövrigt en alldeles utmärkt frukt för att hålla magen igång i samband med dubbla järntablettsdoser) och jag blir allt snabbare andfådd. Tror att Pyret funderar allvarligt på att vända sig permanent för jag tycker att alla rejäla bensparkar kommer upp mot revbenen och sedan är det ”bara” lite småkrafsande med händerna mot mitten och nedre delen av magen. Gjorde i måndags upptäckten att jag om jag tryckte lite runt om naveln kunde vända den ut och in. Såg hemskt skojigt, som en liten svamp eller något sådant, men som tur var vände den sig tillbaka igen när jag släppte.

Mellan mig och Johan känns det som om det aldrig har varit bättre. Inte så mycket passion just nu men en ömhet och närhet som jag aldrig tidigare varit i närheten av (och då har vi ändå under våra dryga sex år haft ett jättebra förhållande). Känner mig så otroligt lycklig och lugn med honom.

Min chef har dessutom nu beslutat att de skall rekrytera en person till min tjänst så det gör att det känns lite tryggare även på jobbet även om det är mycket att göra (eftersom jag numera även har min kollegas arbete att utföra).
 
   
  Vecka 32

4 september 2002, onsdag

Var är du lilla Pyret, varför har du inte sparkat ännu idag och varför var du så otroligt lugn igår? Vet att det är helt normalt att man vissa dagar känner mindre, men du brukar ju vara så otroligt livlig. Inte konstigt att man blir orolig. När jag nu prövar att putta jättehårt och jättemycket på magen lyckades jag i alla fall framkalla lite småpuffar, så du lever i alla fall… hoppas att du mår bra också så att det inte är något fel.

Har haft massor av sammandragningar de sista dagarna, rejäla som kommer så fort jag rör mig. På den korta vägen mellan hemma och jobbet får jag ungefär tre stycken som avlöser varandra och vad som händer efter att jag gått upp för trappan till övervåningen på jobbet skall vi inte tala om, det är nästan så att jag viker mig dubbel. Skall fråga barnmorskan om det på måndag, vet ju inte riktigt vad som räknas som för mycket sammandragningar men det här känns som om det är på gränsen. Det är nästan så att jag ibland grälar på min livmoder och säger åt den att lugna sig för bebisen skall faktiskt bo kvar i nio veckor till om jag får vara med och bestämma. Hur som helst är väl dessa funderingarna orsak till att jag oroar mig lite extra för Pyret. Räknar dock fortfarande med att han/hon inte ser dagens ljus förrän kring den 15 november, tror att jag precis som mamma kommer att gå över tiden.


6 september 2002, fredag

Igår var jag och fikade med höst-mammorna från föräldranätets snack-grupper. Det var precis som förra gången jättetrevligt och det blev många igenkännande skratt över varandras historier. Tror att jag är mer eller mindre beroende av Snack-forumet, när det låg nere några dagar under veckan kliade det i fingrarna att skriva inlägg och läsa andras. Det är så himla go´ stämning där och alla är så snälla och försöker hjälpa varandra och komma med uppmuntran när det känns tungt. Alltid finns det någon som fungerar över precis samma sak som man själv gör.
 
   
  Vecka 33

13 september 2002, fredag

Runt omkring mig bara dyker det upp gravida vänner, känns som om man lever i ett ständigt rus av sin egen och andras lycka. Talade just med en vän på Irland som läkaren sagt till att de troligen inte skulle kunna få barn på naturlig väg .. och nu är hon gravid (bf 21 mars). Det var min tredje vän som har haft rubbningar i fortplantningen som lyckats. Så undrens tid är sannerligen inte förbi. I söndags hade vi besök av vänner som skall ha barn om sju dagar (lite avundsjuk), Johans syster (bor också på Irland) har knappt en månad kvar och Maria min kompis har en och en halv månad av väntan och i vår kommer då turen till då Anneli på Irland och en än så länge hemlighetsfull vän.

Igår hade jag en sååå mysig stund med vår vilda bebis. På ena sidan av min mage låg den och tryckte ryggen, det var så att man kunde känna dess ryggrad när man strök handen över, och på andra sidan magen tryckte den ut en fot så hårt att man tydligt kunde känna dess form. Det var första gången jag verkligen känt bebisens former och jag blev alldeles tårögd. Tänk ändå att det av en enda cell har kunnat bildas denna kropp, det är ett mirakel att allt hamnar på rätt ställe. Längtar efter att få träffa Pyret och se vem det är (hoppas att den får Johans bruna ögon) samtidigt som jag vill att den skall stanna kvar där inne och växa till sig. Dessutom är det väldigt mysig att alltid bära med sig Pyret och att jag känner allt den gör och den allt jag gör, bandet och närheten oss emellan känns oerhört starkt. Känner ingen som helst stress eller otålighet över graviditeten just nu, känns bara som den ena dagen läggs till den andra som ett glittrande pärlhalsband av tid. Som det känns nu skulle graviditeten kunna fortgå i evighet utan att det bekymrade mig. 53 dagar kvar till den 280:e dagen och jag har aldrig varit så lycklig som nu.
   
  Vecka 34

19 september 2002, torsdag

Johan börjar bli otålig att bebisen skall komma och frågar magen när de skall träffas. Han verkar just nu vara så lycklig över att jag är gravid och tänka mycket på vad det innebär att bli pappa. Han har till och med gett sig på att laga vår tvättmaskin och med tanke på hur ointresserad han brukar vara av sådana där händiga saker så är det en stor grej. Det är väl hans motsvarighet till mitt rensande i skåp, vi boar helt enkelt.

Fast jag börjar bli stressad av att vi fortfarande inte fått tummen ur och gått och köpt vagn fast vi sedan flera veckor bestämt oss för en Knorr Nizza. Vi gör helt enkelt ingenting iordningsfixande än så länge, men vi har ju några veckor på oss så det fixar sig. Häromdagen när jag var på HM för att köpa ett par byxor att ha på jobbet (funkade inte att bara ha ett par långbyxor när hösten gjorde entré) köpte jag dock ett litet gul och vitrandigt bebisplagg i storlek 50 som jag går och klämmer på så fort jag passerar garderoben.

Har fått en glupande aptit, raka motsatsen till mitt vanliga jag. Äter jätteportioner och fyller därefter på med efterrätt. Sugen jämt på allt (inte kinkig med maten som jag brukar vara). Undra med hur många kilos viktuppgång detta skall sluta, hade gått upp 8 kilo när jag var hos barnmorskan förra veckan. Har till och med vaknat mitt i natten (av onda ljumsken förvisso) och käkat kräm, mjölk och flingor medan jag tittat på de fantastiska serier som går på tv då. I natt blev det lite Monty Pyton och natten dessförinnan 70-tals deckaren Canon. Kvalitetstv!

Bebisen är som åter sitt vanliga livfulla jag även om jag märkt att rörelserna fått en mer böljande än sparkande karaktär. Det börjar väl bli trångt därinne. Är osäker på om den vänt sig för gott ännu, tycker ofta att det verkar som om den ligger på tvären vilket är fruktansvärt obekvämt. Lungorna känns just nu ganska undanpuffade också, ibland får jag nästan panik över att det känns som om jag inte får tillräcklig med luft. Det går väl över när Pyret om några veckor börjar sjunka ner. Tror inte att h*n kommer födas för tidigt, det känns snarare som om jag kommer gå över minst två veckor. Det är inget i hela världen som skulle kunna tyda på att det skulle vara något på gång, det enda som känns annorlunda nu är att det trycker hårt mot bäckenet när sammandragningarna kommer.


23 september 2002, måndag

Har varit på SPA med Pernilla och Linda i helgen, underbart trevligt! Men det var magar överallt till och med personalen var gravid. Så vi skämtade ganska mycket om huruvida det var farligt för dem som inte redan var gravida att dricka vattnet. Fick kommentarer (som jag inte själv hörde men väl Linda och Pernilla) om hur fin min mage var. Blev jätteglad. Så det är inte bara jag som tycker den är vackrast i världen.

När vi var där så ställde jag mig på en våg och det var en hemsk upplevelse, första siffran var en sjua. Det har den aldrig varit förut. Hade gått upp 3 kilo på två veckor! Så det får nog bli lite mindre glass och lite mer frukt ett tag nu. Inte så att jag tänker svälta mig på något sätt, men det kanske bör finnas gränser för hur mycket man unnar sig?

Var hos barnmorskan idag och fick bekräftat att Pyret vänt sig och låg med ryggen åt vänster och benen till höger precis som väntat. De sista dagarna hade det ju känts som om det var precis så h*n ligger hela tiden. H*n var dock fortfarande rörlig så det är inget på gång.
Har det sista också känt att jag måste dra ner på tempot på jobbet lite för jag reagerar så oerhört mycket starkare på stressen än vad jag brukar, men det är svårt eftersom det lilla dåliga samvetet lätt sätter in. Men det är väl alldeles naturligt.

   
  Vecka 35

28 september 2002, lördag

Jobbig vecka med massor av sammandragningar - vissa lätt smärtsamma, ont i ryggen, ont i bäckenet och en molande mensvärk. Varit uppe och vankat halva nätterna så på dagarna har jag varit som en zombie. Och som grädden på moset stressigt värre på jobbet. Hur som helst resulterade det hela i att jag tog ett snack med min chef och fick honom med på att jag fram till det är dags att gå hem för föräldraledighet får jobba hemma en dag per vecka från och med denna vecka. Talade med barnmorskan och hon var lite bekymrad över regelbundenheten i sammandragningarna och att de kom även när jag vilade, om det blev värre skulle jag åka upp till Östra på koll men som tur var verkar det ha räckt med att jag tog det lite lugnare för idag har det nästan inte känts någonting.

Magen börjar bli stor och det är under suckar och stön som skorna kommer på. På något sätt har jag inte alls vant mig vid att den finns där för jag river ständigt ner saker med den och när jag skall öppna dörrar som går mot mig så skrapar jag alltid i den. Klumpigare än vanligt med andra ord. Fast det är ju underhållande för dem som ser det och det är kul att glädja andra.

Har börjat oroa mig för det som skall komma. Inte förlossningen, den bekymrar mig inte alls för det är en begränsad tids smärta och jobb. Men föräldraskapet. Vet ju egentligen ingenting om hur man tar hand om barn. Hur mycket kläder de skall ha på sig när man går ut, hur det funkar med navelstumpen, hur de sover, hur jag reagerar på gråt och värst av allt hur man ammar osv, osv. Kan man inte få en bruksanvisning med barnet? En manual à la IKEA eller så (fast jag hoppas att de kommer ihåg att sända med alla ”skruvar” till bebisen så att den blir hel)? Kanske kommer jag ändå att bli en sådan där nojig mamma som jag alltid sagt att jag inte skall bli. Åh, kom just på att jag kallade mig mamma i texten, bara det var ju läskigt! Johan däremot verkar kolugn inför allt det här och ser bara fram emot att bli pappa (fast han är lite rädd att inte få sova vilket jag ser som peanuts i sammanhanget).

I torsdags var det Föräldragrupp på MVC. Inte lärde jag mig något nytt direkt, vår barnmorska brukar ju kunna sväva på målet och snurra till det så att man snarare blir mer förvirrad. Men det var kul att träffa andra blivande mammor och pappor. Känns som om det var särskilt viktigt för Johan att få träffa andra pappor, jag har ju ett kontaktnät på t.ex. Internet för mina funderingar.

Åh vilken smågnällig dagboksanteckning det här blev. Avslutar därför med något mysigt, men intimt (har ju uppenbarligen inga hämningar eftersom jag lägger ut min dagbok på internet). Upptäckte i veckan (efter att ha läst att en annan tjej gjort den och var tvungen att pröva själv) att man kunde känna bebisens huvud om man sticker in ett finger. Visserligen är det massa livmodervägg och liknande emellan men det var ändå helt klart ett runt litet huvud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0